(blev ett väldigt långt inlägg)
Måndag. Sitter här och låter tankarna bara flyga fritt omkring. "Tänk om, Vad händer ifall?, ska jag/vi göra det?, varför inte?, varför?"...... Jag sitter här, fortfarande hemma hos min mamma och pappa, känner att dagarna bara går och tiden springer iväg. Varför är jag här nu för? Varför är inte jag och oscar ute och reser, och upptäcker världen tillsammans?, varför får vi inga jobb?, varför bor vi inte tillsammans?, varför har vi inte en familj tillsammans?, varför är det så sjukt jäkla svårt att hitta ett jobb? varför?, varför?, varför??..... Det finns ju tyvärr inga svar som är just riktade till mina frågor. Men jag tycker att det är orättvist, att det ska vara så lätt för vissa men inte för andra. För att få ett jobb idag så måste man antingen ha utbildning eller ha turen att känna någon som kan fixa in en. Tyvärr så är jag inte häller den tjejen som gillar att plugga, (speciellt inte när jag inte vet vad jag vill plugga till). Jag har så många drömmar, och jag vill att man ska se saker och ting åt det ljusa hållet, och det kan ibland vara rätt svårt när man bara möter motgångar hela tiden. Men livet är på tok för kort för att vänta, varför ska man vänta? Varför inte bara ta risken, känna efter vad som känns rätt, göra det man vill göra och rent ut sagt skita i vad alla andra tycker? (Det här är ett "varför" inlägg.) Ett inlägg jag skriver för att jag känner för det. Vad är mitt nästa steg i livet? Vad är det jag ska jobba med? Vad vill jag egentligen jobba med? Jag vet ärligt talat inte. Jag vill göra något meningsfullt, något som betyder något för mig. För som sagt så lever man bara en gång, ska man inte göra det bästa man kan av den tiden? Jag har sett hur livet bara försvinner ur händerna på människor, rinner ner i sanden i väntan på döden. Den kan dyka upp när som helst. Men vad har livet för mening ifall man bara ska gå och oroa sig för det? Jag är en person som gillar utmaningar, som vill ta chanser och prova på nya saker. Jag vill ha mina drömmar (men vill självklart mer att de ska slå in). Jag vill att man ska få leva precis hur man vill och göra det man känner för. För nu är jag 21 år gammal, fyller 22 i sommar. Jag är vuxen, och det finns verkligen ingen som kan säga vad jag ska och inte ska göra. Det är upp till mig nu. Vad vill jag egentligen göra? Det enda som jag vet säkert, är att jag vill vara med Oscar. Jag har hittat den rätta. Du har funnits vid min sida i snart 8 år, du har sett mig växa upp. Du har sett mig blivit mer mogen än vad jag var när jag var 14 år. Då jag inte ens visste ifall jag trodde på "den rätta". Jag ville inte ta något för givet. Jag letade inte ens efter kärleken, du dök bara upp där och tog mig med storm. Så som jag känner för dig, så vet jag att jag aldrig har varit kär innan jag träffa dig. Jag vet vad kärlek är nu, och jag vet att du är den rätta för mig. Tillsammans med dig så vet jag att jag blir lycklig, fattig som rik. Men pengar är inte allt här i världen, för jag vet att inga pengar i världen kan ersätta det jag känner för Oscar. Tur i spel/pengar eller tur i Kärlek? Jag har definitivt tur i kärlek. Så vad väntar man på egentligen? Bättre tider? Finns det bättre tider? Vi kan göra precis vad vi vill, det är dags nu!
Det är våran tur nu baby! <3
